Vårens hälsning
Ofta blir jag besviken på känslan av att Murphys lag alltid jagar mig med blåslampa i arslet. Det är mycket saker jag inte haft tid med, men tyvärr så är bloggningen en av de minst viktiga just nu...För jag har varit förkyld, haft feber och detta har ju självklart drabbat skolan, och allt annat jag förväntas hinna med. Förra Fredagen var riktigt trevlig med en STORSLAGEN fest tillsammans med Modo Hockeys hela armé. Något av en engångsföreteelse är att jag handlade kläder impulsivt på stan pga noll inspiration, och det lyckades tycker jag, laddad för festen! Det kunde absolut inte bli mycket bättre, middagen avnjöts vid sidan av VD'n och diverse andra inflytelserika affärsmän och kvinnor. Förrätten fick man knappt ner i strupen pga Özz Nuyen's galna upptåg, och alkoholen på bordet fylldes på innan man satt läpparna på glasets kant. Efter att Özz hade mobbat klart norrland och vissa hockeyspelare, så bar det av mot baren och ett riktigt härligt privat uppträdande från inhyrda Modovännerna Takida. Visst var det härligt att Robban sjöng "Reason To Cry" på begäran av mig, men ännu mer storslaget var att man fick höra Curly Sue live, en kväll som denna och dessutom med famnen runt min älskling Linn. Ja, jag fick faktiskt betala två bärs för att få plektrumet som petade på strängarna under kvällens privata konsert. Det var en härlig kväll, och lagom lång...(vi gick hem i tid för att orka med bussen till Sollefteå dagen efter). Helgen var trevlig, med avkoppling hos Linns föräldrar. Måndagen blev också lugn, medans Tisdagen blev ganska turbulent...
Tisdagen var en riktigt bra dag fram tills eftermiddagen...Vi gjorde ärenden på stan, käkade lunch, jag skrev kontrakt på lägenheten vi flyttar till 1Maj... Men vid 18-tiden så känner jag mig illamående och misstänker direkt att maten på kebabcity var boven. Fram tills 01.00 sker ca 15 toalettbesök och jag tror mig vara helt tömd på innehåll, men då kommer ett till anfall som ingav skräck. Jag mådde så dåligt att jag knappt kunde sitta upp, ramlade nästan omkull på golvet samtidigt som jag ville kräkas osv. Svimmfärdig släpade jag mig till sängen, och efter en heroisk insats av Linn så överlevde jag trotsallt. Hon gjorde huskurer,ringde sjukvårdsrådgivning, bäddade om mig, städade efter mig och serverade mig. Min gudinna...Hursomhelst mådde jag ganska bra på Onsdagen, då jag lämnade prover till vårdcentralen för att avgöra vad för nåt jag smittats med. Jag var fruktansvärt svag i kroppen men lyckades äta lite under Ons/Tors. Imorse vaknade jag och var sjuk igen...har dock ingen feber, men något är inte som det ska. Skulle ju behöva plugga och göra massa annat...Men sängliggandes är man...Tur att Linn är här.
